dordanes

HAHA, det "roliga" jag och carro har hållt på med under ca en timme var att skriva en berättelse som inte blev särskilt lyckade eftersom att både skrev om typ hela olika saker. Men såhär blev den tillslut:

Flickan gillade inte att leka med hennes två gräshoppor för dom var så snabba på att hoppa och dom var så gröna, varje gång hon försökte härma dom så misslyckade hon med allt eftersom hon inte kunde hoppa som dom och inte vara lika gröna som dom två. Hon döpte dom till Albino och Moaho för att hon diggade dom namnen. En dag började hon gråta eftersom att hon inte hittade sina två gräshoppor för dom hade smitit

Hon log och grät hela tiden.

                             

Hon var helt förkrossad. Han hade sårat henne så djupt så hon visste inte om hon skulle kunna förlåta honom eller inte. Men hon visste inte om det hon hört var sant. Hon vet ju inte om han talar sanning och hon vet inte om de som de andra säger är helt sant. Hon vet inte vad hon ska göra. Hon måste ju bestämma sig, ska hon förlåta honom eller inte. Hon sitter där i klassrummet vid sin bänk och tittar ut genom fönstret, hon tänker "kan det verkligen vara sant"? 

  

Hon föll en tår som rullade sakta ner för kinden. Pelle slog till henne på armen och frågade varför hon var ledsen. Hon torkade snabbt tåren från kinden och sa att hon hade fått nåt i ögat och reste sig upp och gick ut i skogen där hon mötte linnea som stod och rökte på .

- Hej Linnea! Sa Lovisa lite halvt tyst

- Ehm hej, vad vill du mig? Sa linnea lite strängt

- Skulle jag kunna få smaka?

Linnea skrattade och fimpade och gick där ifrån och lämnade Lovisa ute i skogen själv.

Hon satt sig ner och kollade ner på sina skor med gråten i halsen då plötsligt kom två gräshoppar skuttande förbi henne.

Hon kollade sakta men följde ej efter dom, hon lät dom försvinna ut i det mörka.

Hon tog sitt pick och pack och gick väster ut för att inte förstöra för någon annan.

  

Det var den bästa lösningen som hon kunde komma på just nu. Hon behövde komma bort från allt och rensa sina tankar. Men när hon hade gjort det så skulle hon bege sig hemåt igen.  Men helt plötsligt kom hon på att hon inte hade sagt något till sina föräldrar. Vad ska dom säga när dom kommer hem och ser att hon inte är hemma. Dom kommer ju att bli jätte oroliga. Men hon kunde inte vända hem igen, hon behövde verkligen komma bort ett tag... Även fast hon alltid varit den snälla, söta och rara dottern så struntade hon i det just idag, idag skulle hon bara åka någonstans så långt bort hon kunde komma utan att tänka på vad någon annan tyckte om den saken.

  

  

Hon åkte till Mexico sen till Italien och sen till Finland.

Ingen skulle någonsin kunna ta hennes plats igen, ingen kommer att kunna fylla all glädje och hopp som hon fick av hennes bästa gossedjur Göran, Göran är en ful grön åsna som hon har tappat bort.

Vad ska hon göra tänkte hon...

Tre år gick och hon visste fortfarande inte om hon kunde älska sitt träd som hon tog hem och satt i en kruka, vattnade och den dog, vattnade och den vaknade upp.

Herregud så höll det på varje dag i tre år, hon gav upp och åkte till bergen där hon började tälta.

En åsna kom gående och hon trodde det var Göran, hon sprang snabbt upp men insåg att det åsnan hon såg levde, hon började då prata med den och hon fick svar ! Hon var helt förvånad då. Hon skrattade åt den och åsnan blev ledsen och gick där ifrån. Hon skrek förlåt tusen gånger men han vända inte blicken åt henne utan han fortsatte gå. Hon satte sig på en stol och började få tårar, så många minnen och då var det fel, så många minnen och så svek hon en till.

- FAN! Skrek hon ut över hela berget.

  

Nu visste hon, allt var över! Det fanns ingen återvändo. Det var ju meningen att hon skulle ha haft övertaget och att det var hon som skulle bestämma hur allt skulle bli. Men nu blev det tvärtom, han bara lämnade henne därute mitt ute i ingenstans och gick därifrån. Nu hade hon inge mer val än att glömma honom och gå vidare.

Nu när hennes problem varöver kunde hon bege sig hemåt igen. Efter några dagar när hon äntligen var framme så blev hon väldigt chockad över en sak. När hon kom in innanför dörren sa hennes mor- Hej Malin, hur har du haft det i skolan idag?

Malin stannade upp för en sekund och sedan sprang hon upp för trappan och in i sitt rum utan att svara sin mamma.

Malin heter inte Malin tänkte hon , hon har ju döpt om sig till Lovisa tänkte hon, är morsan drogad eller tänkte Lovisa högt när hennes mor kom in.

- stick fetto skrek hon,

- men vill du ha köttbullar med äppeljucie?

Haha Louisa skrattade sitt högsta skratt och kastade ett päron på sin mamma.

Hon gillade inte köttbullar, vad snackar hon om:S herregud

Nu kröp hon ner ut igenom fönstret och kollade om Peter satt där. Men det gjorde han inte, då ställde hon sig och såg hur fin hennes utsikt var utför hennes hustak.

  

Hon stod och funderade en stund, hon hade bestämt sig. Hon skulle göra det ikväll, just precis nu och så gjorde hon det! Hon tog ett steg fram och föll ner från taket.